kenna

Jag saknar mina sjuka drömmar om lejon och glass. Två nätter har jag nu drömt om ingen annan än Erik. Det är så fruktansvärt jobbigt. Det är relativt verkliga drömmar också. Vi skulle gå och lägga oss hemma hos mig på övervåningen. Jag visste att han var tillsammans med någon annan, som inte var den han egentligen är med på riktigt. Klarar inte ens av att skriva hennes namn. Han var iallafall med nån trevlig jävel. Vi skulle lägga oss och sova. Jag hade umgåtts med honom hela dagen och jag kramade honom och berättade hur mycket jag älskar honom. Sedan kom tjejen in och jag bröt ihop, jag hade glömt bort att det inte var vi längre. Att han inte älskade mig, att jag bara var något förflutet han helst av allt ville glömma.

Natten innan så drömde jag att vi låg i soffan hos Pappa. Jag och Erik låg och höll om varandra och allt var som det skulle vara. Jag såg in i hans ögon och såg exakt hur han såg ut, exakt vart hans minimala födelsemärke sitter på höger ögas ögonlock, precis vid franslinjen. Hur hans vackra blå ögon ser in i min själ och talar om för mig hur mycket han verkligen älskar mig. Att han vill att allting ska vara så bra men det bara blir fel. Jag drog handen genom hans bruna hår som han en gång hävdat var blont. Och kände hans enorma armar krama mig hårt. Han ville alltid somna med mig i hans armar.