kenna

Jag förstår faktiskt inte vad jag tänkte med ett tag. Det fanns så många tecken på att han gillade mig. Som när jag somnade och vaknade upp av att han kysste mig eftersom "Du såg så söt ut när du sov" sa han. Eller en av de gångerna han ringde mig då han var full och frågade varför inte jag var där med honom och påpekade på ett väldigt nördigt sätt att jag var bra och att han gillade mig.

Varför såg jag det inte? Nu är det för sent och jag ångrar mig lika mycket som anorektiker ångrar att de åt den där extra portionen buljongvatten. Sa mitt innersta att det skulle gå åt helvete som sist jag inledde ett seriöst förhållande eller var jag bara rädd att jag inte skulle älska honom lika högt som min förra?

Jag förstår inte vad det är med mig som inte kan släppa det, jag kan bara inte låta det rinna ut i sanden. Men ändå säger jag inget till honom, låter honom inte veta att jag faktiskt är kapabel till att ha ett sund förhållande som faktiskt kan vara upp till 3 år. Det jobbigaste är ju att det är för sent, nu är jag förmodligen bara "den där" för honom och jag gillar det inte.