Yrvädret Barbatrollet

Det är tacosdag idag, en av de få gångerna min Mamma köper dricka. Jag kan inte sova som skrivet så jag stal lite Trocadero vilket är underbart gott. Åt korv med bröd igår istället för tacos om Johanna skulle undra varför jag ljuger i mina telefonsamtal. Så paranoida tankar :S Hon stal mina öl/cider, det ska hon få fan för. Hahaha! Nej, självklart inte. Men hon ska få ge mig sitt kakrecept i alla fall ^^

Nu skriver jag bara en massa svammel känner jag. Egentligen borde jag leta ut en förklädnad tills ikväll. Men inget tycks funka utan mitt underbara bälte som jag fick av Ida i julklapp. Har Herr Leif slängt det så ska jag be en av Lube besöka så att jag får ett nytt. Hatar att glömma saker hos opålitliga människor. Jag fick en hemsk känsla när Johanna gav mig en påse med saker jag lämnat där. (pga att man ibland åker hem efter utekvällen och allt blir kvar där.) Det var som att vi gjorde slut, sådan fruktansvärd känsla.

Något jag inte förstår är vänner som gör slut med varandra. Om man inte gillar att umgås lika mycket så kan man ju lägga det på ett bättre sätt än "AAHH, nu har jag färgat håret i en ful nyans och klippt mig så att jag ser ut som en pojke så jag kan inte vara vän med dig." Man kan till exempel sluta umgås lika mycket och låtsas om att man uppskattar sällskapet då man väl träffas och inte göra en grej av det.

Nu låter det som att jag gör ett fint farväl till Mille eftersom vi inte umgåtts lika mycket. Men då den dagen kommer då jag inte vill umgås med Mille längre finns inte.

jag är så sjukt glad att jag funnit likasinnade i denna stad. Jag var ett tag väldigt rädd att jag inte skulle kunna umgås med Johanna själv som jag gjort med Mille. Men så kom den dagen då vi "tvingades". Från början har jag alltid haft svårt att umgås med människor då vi bara är två. Och föräldrar, förmodligen det värsta som finns, så oerhört jobbigt att gå runt och låtsas vara något jag inte är. Men det känns bra med både Johannas och Milles Mamma underbart nog. Jag tror att Johannas Mamma gillar mig eftersom att jag (förhoppningsvis) gör Johanna gladare och för att jag finns där. Men jag är ett yrväder, det kan jag hålla med om.

Pappa gillar Mille, Johanna och Muffle. Men jag tror aldrig att han kommer att gilla någon utav karlarna jag tar hem. Mamma å andra sidan gillade Leffe och gillar Adam. Hon tycker att han är en väluppfostrad pojke, vilket jag inte riktigt kan förstå som känner honom. Men ibland tror hon för mycket.

Jag vet inte varför jag började skriva igen, jag har inget speciellt spännande att berätta. Vilken tur att jag inte har en känd blogg, då skulle människor söka upp vilka alla jag skrev om var och lista ut vilka Lube är.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0