Bleh

Nu är ansökan om lån inskickad. Jag är så jävla nervös att jag inte ska få åka. Jag klarar inte av att sitta här och inte göra någonting längre. Jag vill inte plugga här heller för det är ändå samma sak när jag kommer hem. Ensamheten tär men ändå så klarar jag inte av att hitta på någonting med någon. Det är som att mitt undermedvetna vill att jag ska vara ensam och deprimerad.

Att prata med Bobba och Dave på skype hjälper en skvätt men jag känner mig ändå helt isolerad. Som att jag vandrar runt med en dimma i min skalle av vakna mardrömmar. Jag har slutat att prata med "han".. eller jag har i alla fall försökt. Han är den jag vill berätta om allt till. Hur jävla kallt det är ute, hur nervös jag är inför resan, hur mycket jag saknar honom. Jag lever i en jävla fantasivärld. Jag hatar att vara naiv.



Fluffybutt <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0