kenna

Ligger just nu och lyssnar på nån technoverision av Moonlight Sonata, faktiskt jävligt nice. Klubb Lyset ska ringa mig idag eftersom jag har fått VIP pass (såklart). Nej, fan vad rolig jag var nu. Jag bad dem ringa upp så att jag kommer in imorgon, har nämligen varken ID kort eller pass. Så jag kan ju vara vem som helst. Mitt bankkort styrker inte min ålder vilket suger, jag har tyvärr inget körkort heller. Hoppas det löser sig, annars kan jag ju alltid fulfesta med Dennis och hans kompis. Men det låter inte speciellt spännande. Då finns det ingen anledning att sitta och sminka sig framför datorn och lyssna på Aqua.

Mille och Johanna sover, ska väcka Johanna 11 och så väcker jag nog Mille samtidigt. Funderar på att ta en till kopp kaffe men ja, viljan är stark men köttet svagt. Jag knäppte fula cambilder och spelade in ännu värre videos för en stund sedan. Det var ytterst spännande!





Jag kallar denna "Reinkarnation av dödsriket. Mörkrets härskare." (Nog för att man inte kan vara en reinkarnation av dödsriket men skitsamma.)


Jag vet inte riktigt vad jag ska kalla denna men typ "Företrädarna" blir bra.

Ligger i Johannas Mammas säng med Mille nu. Jag la mig skavfötters eller vad det nu heter med henne eftersom hon sover och jag kan inte sova. Hoppas på att hon inte vaknar av att jag har datorn på och klickar runt. Köpte ett par hörlurar idag för 97 spänn, asbra! Ser ut som sådana vi har hemma redan, men de suger ju. Glapp i sladden och allt. Kan inte komma på något vettigt att skriva. Jo, anledningen till jag inte uppdaterat på ett tag beror på att Mammas dator är värdelös. Går inte att skriva alls nästan.

Nä, nu ska jag lyssna på massa musik, fick nämligen ett eget Spotifyacc idag. Fyfan vad CS jag kände mig nu. Gå till venten och haxa dem jävlarna med bullpuppen ungefär.

 
She's Out Of My Life
She's Out Of My Life
And I Don't Know Whether To Laugh Or Cry
I Don't Know Whether To Live Or Die
And It Cuts Like A Knife
She's Out Of My Life

 
It's Out Of My Hands
It's Out Of My Hands
To Think For Two Years She Was Here
And I Took Her For Granted I Was So Cavalier
Now The Way That It Stands
She's Out Of My Hands

 So I've Learned That Love's Not Possession
And I've Learned That Love Won't Wait
Now I've Learned That Love Needs Expression
But I Learned Too Late

 
She's Out Of My Life
She's Out Of My Life
Damned Indecision And Cursed Pride
Kept My Love For Her Locked Deep Inside
And It Cuts Like A Knife
She's Out Of My Life

Bobba är gammal bekant med Kissie! Han har nyligen setts på ett inlägg som Kissie skrivit där hon berättar om sina heta nätter med Robert Morian. Hon skriver även att de umgås i smyg, det kanske är därför Robert åker och hälsar på sin "Pappa" i Stockholm hela tiden. Hmm, jag som trodde att Kissie var oskuld och att Robert var en av oss.







Bildbevis!

Troligen någon i den grå massan som verkligen vill tro att jag är en knarkare. Jag känner förövrigt en Maria och hon är snäll, så det är icke hon.

Miss Lagoms inser inte när det gått för långt.

Miss Lagoms lämnar inte sin pojkvän efter hans otrohetsaffärer med en betydligt snyggare tjej, hon kastar istället glas och stolar på honom och tar tillbaks svinet.

Hon inser heller inte när han går på droger så som hasch och amfetamin, utan tar för givet att han är en duktig pojke.

Och om han gör fel så ska han staffas av sin dominanta karlaktiga brutta som styr hans liv.

Hon förstår heller inte att jag faktiskt menar alla Miss Lagoms, den grå massan och inte en enskild person.

Mille läser "På spaning i Sundsvall" och utbrister:
-Men åh vilken töntig historia
Mille luktar på boken och säger besviket:
-Det luktar inte ens litteratur!

Jag och Mille har ju bosatt hos Johanna nu när hennes Mamma är på kurs. Dagen började klockan 07:48 av att Moses ettrade med att leka med mina kinderäggleksaker och kittlade sina morrhår i mitt ansikte. Sedan kunde jag ej somna om, satte i min smutstvätt i maskinen och började kolla på Black Books. Ett ettrigt pipande ljud trängde in i mina öron och det visade sig brinna hos grannen. Muffle som bor rakt över frågade om vi var okej, det var vi ju. Polisen sa att det inte var någon fara men jag och Johanna packade ihop nödvändigheter ifall att.

Aa, en märklig morgon. Nu sitter jag och Mille vid datorerna och Johanna har gått till skolan. Jag sitter och funderar på om jag ska låta luggen växa ut igen. Man måste ju tänka på sitt yttre, jag menar Kissie har ju inte lugg? Då kan ju inte jag ha lugg heller, för hon är ju min förebild. Eller inte... Fan vad dryg jag känner mig. Bäst att sluta skriva och driva med de som inte fattar ironi.

Jag insåg att när det blir snyggt med mulliga och feta modeller, då svälter världen. Som förr i tiden då det var status att vara fet eftersom man hade råd att äta. Men i dagens läge så kan vem som helst bli fet bara de har 20 spänn om dagen att köpa cheeseburgare för på McDonalds.

Men ja, så länge McDonalds finns så får vi nöja oss med dessa "skönheter". Jag påstår absolut inte att det är snyggt att vara fet och otränad, isåfall skulle jag ju ha skjutit mig själv redan. Men någon måtta får det vara. Pallar inte med industrin.



Och ja, nu kan jag ha skrivit helt fel. Men nöj er med det för klockan är 05:42 och jag har inte kunnat somna.

"Jag hatar dem inte, jag vill bara se dem dö fortare än oss."-Kenna

Ruta 1: Vad jag än hade gjort, så hade ----- lämnat mej ändå. Vad menar du?
Ruta 2: Han ville ha en förändring. Det var det enda jag inte kunde vara för honom, nåt spännande och nytt.
Ruta 3: Det är orättvist att en tjej som passar sämre ihop med honom än vad jag gör ska få ha honom. Bara för att hon fortfarande kan överraska honom. En Miss Lagom.
Ruta4: Tror du han skulle bli överraskad om vi tog en yxa och styckmördade både honom och Miss Lagom? Det tror jag nog.

Jag är omgiven av människor jag älskar, men ändå så finns den evinnerliga tomheten inombords. Känslan av ångesten som ligger där och trycker i bröstet varje steg jag tar. Känslan av att veta att jag är oälskbar och endast ett objekt ligger och gnager i mig som en ettrig råtta som fått blodsmak.

Jag brukar fantisera om den dagen då jag är lycklig och har någon att älska som älskar mig tillbaka. Jag vet att det är fruktansvärt fiktivt och naivt, men jag vill drömma mig bort ändå.



There's no time for us
There's no place for us
What is this thing that builds our dreams yet slips away
From us

There's no chance for us
Its all decided for us
This world has only one sweet moment set aside for us

Varför nöjer sig alla karlar med Miss Lagom för? Fula brudar med blåa sportjackor och ansikten man glömmer bort efter en halvtimme. Hur kan man nöja sig med att bara nöja sig med det sämsta man kan ha, en miss lagom. Varför får jag aldrig känna mig älskad? Jag är bara ett objekt när jag inte vill vara ett objekt. Ibland är det trevligt att vara ett objekt, om man inte känner så starkt för karlarna. Men när man börjar komma folk in för nära på livet så kastar de ut en, i alla fall om man börjar gilla dem. Nej, då ska de stadga sig med Miss Lagom och kasta ut en ur sitt liv.

Det värsta av allt måste ändå vara att få ett sms där det står: Låt oss vara! Ordet oss är så jävla lagomt. Palla nöja sig med lagomt när man kan få så mycket bättre. Ordet lagom borde inte existera, som Marylin Manson skriver i sin självbiografi (på ett ungefär)

Han: Men om jag drar en lina nu, fast jag behöver ju faktiskt inte ens den första. Men om man tar en så måste man ju faktiskt ha den andra, tredje ecetera. (snortljud)

Detta handlar ju inte om droger, men visdomsord från Brian Warner i alla fall.

Nu sitter jag på Västermalm och läser fjortisbloggar med Johanna, Paow och Bobba. Väldans intressant.

JAG VILL HA MITT BÄLTE!!!!!!!!!

Jaha, den här dagen sög ju ganska brutalt. Inte nog med att dagen sög, jag har även asont i visdomstanden eller ja tandköttet. Så jävla ont!

8 pers ska tydligen dela på en dusch hade skolan tänkt. Det ska inte bli roligt att springa upp för trappan halvnaken varenda gång man ska duscha. Dumheter säger jag bara. Det är jobbigt att städa så jag ska låta mitt rum se ut som det gör nu ett tag tills jag samlat krafter att städa upp. Det ligger en matta på madrassen på golvet. Jag kan bara anta att det är Johanna som försökt värma sig. Det är sinnessjukt kallt om natten här inne i mitt lilla Fränstarum. Det ligger även gardiner på golvet, en osäker värmekälla.

Jag har inte orkat gjort mycket idag, nästan sovit hela dagen. Jag har ett vagt minne om att Johanna försökte väcka mig ur min dvala och sagt att hon ska fara hem. Jag borde gjort så mycket idag, som att tvätta, duscha och städa upp i vardagsrummet som varit min sovplats de två senaste dagarna av oförklarliga anledningar. Jag vet ej om jag orkar gå på skolan imorgon, Susanna är försvunnen och jag pallar inte gå till varken frukost eller lektioner utan henne imorgon.

Det känns nämligen som att alla stirrar, väntar på att jag ska göra något fel som de kan sitta och samtala om. Ålsta är verkligen som Big Brother huset. Alla ska försöka komma en inpå livet och det är jobbigt när man inte ens kommer in sig själv på livet. Jag är less på alla "Jaghartråkigtprojekt" och på Miss Lagom. Och Herr Lagom såklart. Som sitter hemma och har myskväll och blir arg så fort man skriver något snett. Hej, jag heter Kenna och jag har gjort bort mig, ska det stå i min panna. För då förstår i alla fall människor att man själv vet att man gjort bort sig.

Nu känns allt jag skriver som en massa dravvel bara. Jag borde äta men vägen till köket är lång och pastan ska koka allt för lång tid för att jag ska orka vänta på den. Jag tar nog min Fanta exotiska frukter, lägger mig ner och kollar på Fear and Loathing igen.

Så vila dina lockar och slut dina ögon så ska jag berätta sagan om oss
Hur vi såg dem, vi gick hjärta mot hjärta och hand i hand mot olyckan
Liksom många andra före oss trodde vi att vi skulle få det vi ville
Men såna som oss kommer aldrig få det vi vill

Vår kärlek är för god och för stor för att slösas bort säger vi alltid
Om jag väckte dig nu kunde vi prata en gång till om hur orättvist allt är
Om du hade honom om jag hade honom, men vad skulle det leda till
För sannningen är att de alltid är för fega och när vi vaknar är de borta
med minnet om dem blir aldrig mer än en saga

Vi
Vi borde få en chans
Vi
Vi borde vara dom älskande
Vi, det borde vara vi

Sällan jag skriver om sjuka drömmar jag haft. Borde snart göra en kategori med dem, men aja. Följande drömde jag inatt.

Jag satt hemma hos Pappa med Daniella, hennes lillasyster och en massa folk. Jag hade sett Fear and Loathing in Las Vegas innan jag la mig så jag antar att den influerat min dröm. I alla fall, jag satt och åt tjocka chokladkakor för att det var en drog som kallades "L" i dem.

Jag hade beställt knark från en kille men fick något helt annat, typ en stor strut med brun gegga, jag vettefan vad det var riktigt. Han sa i alla fall att det var knark. Gamle Svarten var också där och jag skulle smygge honom mitt knark vilket inte gick bra för exakt alla såg det. Daniellas lillasyster frågade om hon fick smaka min choklad men jag sa att den var gammal och smakade lakrits.

Jag kände inte av drogerna och bestämde mig snabbt för att knark är bajs och höll mig till alkohol, vilket tar mig in på drömmen jag hade i förrgår. Billy, jag och en massa andra var i Sörberge och han bjöd mig på nån slags hallucigen sprit som jag drack en deciliter av och blev helt snurrig, så sjukt obehagligt.

Men, men. Inatt så drömde jag även att mitt ex Fredric Hedback höll mig och en massa andra brudar fågna. Han stog över mig och höll en pistol i min mun och jag grät och var livrädd. Till slut försvann han till nästa tjej och jag lyckades fly. Jag sprang som aldrig förr genom Sörberge och hoppade på ett tåg. Men när det kom till en station så var Fredde där. Han klappade mig på huvudet och sa: Men Kenna, du behöver inte oroa dig. Du är en av de bästa tjejer jag har, jag skulle bara skrämma dig lite.

Helt jävla sinnessjukt!! Jag har inte haft Fredde i tankarna på evigheter och jag har då fan inte knarkat om man inte räknar med allt heroin jag sköt på nyårsafton. (höhö, rolig jag var nu.) Men aa, nää fyfan alltså. Såna djävulskt sinnessjuka drömmar!

Funderar på att höra av mig till Johanna och Agnes om ecentuella festligheter, men tyvärr så finns det förmodligen inga hemmafester ikväll. Och jag har inget ID kort numera så jag kommer inte in på krogen. Jävla Sundsvall, det suger rätt hårt att bo här.

Jag sitter och spelar FITZ! på MissBimbo. Pappa kommer förbi för att hämta nånting i garderoben bakom mig och säger: Vad kluckar du i?!