"Var glad och positiv!" (FUCK YOU)

Det är en evig jävla kamp att vara glad. Det spelar ingen roll vem jag är med, vad vi gör, hur mycket jag än skrattar. Det finns fortfarande ett hat och en sorg så djupt inborrad i min själ. Idag hade jag ingen lust att träffa någon, att ens logga in på msn och se en massa glada människor skriva om sina lyckliga saker. Hur mår du? Jo, det funkar väl svarar jag oftast. För vad fan ska jag skriva? Jag har inte den orken i min kropp att varje gång behöva förklara hur saker och ting ligger till.

Och det värsta av allt är ändå när glada människor med lyckliga små vidriga liv ska förklara för mig att de också minsann har problem. Problem med jobbet. Jävligt små problem med flick/pojkvännen. Och så säger de till mig att tänka positivt. Speciellt en människa. Han sitter där med sin fitta till flickvän och säger åt mig att tänka positivt. Att jag ska tänka på saker som gör mig glad, att tänka på framtiden.

I min hjärna finns det ingen lycklig framtid just nu. Jag sitter bara och väntar på att livets nästa käftsmäll. Förut mådde jag inte så bra heller. Men då visste jag att han fanns. Att jag skulle få träffa honom snart igen och att han älskade mig. Vad fan ska jag tänka på nu då? Man kan inte tänka på fester och upplevelser när man vet att man inte har pengar, ingen utbildning och ingen som helst ork till att ens försöka. Jag vill bara bort härifrån. Jag känner mig så jävla tom ibland att funderar på om jag blivit helt känslokall. Jag känner inte ens sorg då jag blir så tom. Jag blir helt likgiltig mot världen och vill bara ligga i min säng och stirra upp i taket till natten kommit. Jag vill sova bort alla mina problem och bara glömma allt som får mig att må dåligt.
 

Det är så jävla påfrestande att vara den människan jag är. Det tjänar inget till att försöka få mig positiv. Om människor tjatar så gör man oftast motsatsen till det dem vill.


Och fan vad jag önskar att hans synapser skulle fungera som för 4 år sedan. Och att vi skulle mötas igen och bara känna att: Nej, det går inte utan oss två, vi ska fixa detta tillsammans.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0