Första gången

Första gången jag gråter framför en kurator, och vad gråter jag över då? Jo, att Michael Jackson är död. Jag gråter inte över att ingen vill hålla om mig och älska mig, jag gråter inte över att jag är tragisk, utan jag gråter för att den enda som kan få mig glad är försvunnen. Hon frågade -Men vad gör du när du blir så ledsen då? Vad får dig glad igen? Jag svarade - Jag brukar lyssna på Michael Jackson. Han får mig alltid glad. Och sedan kom tårarna. Inte för att alla karlar behandlar mig som skit utan för att min stöttepelare numera inte finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0