Anusparasiter och vikt

Kommer jag någonsin att kunna släppa den jävla anusparasiten? Inte bry mig om att han hittat någon ny och bara skratta åt allt vi gjort tillsammans? Det känns inte som det. Jag blir till och med lite ledsen när jag tänker på Fredde ibland, för på den tiden var jag glad. Väldigt glad också. Ung, ovetande och glad. Inte för att jag vill ha tillbaka Fredde, det vore absurt.

Men han fick mig att gå ner till 52 kilo efter att han dumpat mig iallafall. 1.64 lång och 52 kilo, det var tider det. Nog för att höftbenen stack ut bland annat. Men snygga kläder kunde jag då ha utan att behöva skämmas över min kropp. Nu hoppar jag från olika ämnen men det kan bero på att jag har ett vända på dyngnet dygn. Så jag vaknade ca 16:00 igår och så ska jag lägga mig och sova ikväll. Säkert efter Simpsons, hoppas det funkar. Får hålla mig aktiv och inte ligga och kolla på Tv:n för då kan det gå illa.

Såg ett tv program inatt om en Brittisk tjej som gjorde ett expriment. Hon skulle gå ner till size zero (34 antar jag) Tyckte synd om tjejen. Hon åt sallad och ägg, vet inte om jag såg henne äta annat. Och hon tränade som fan. Det tänker då inte jag utsätta min kropp för. Vill inte bli anorektiker, skulle ha så jävla svårt att komma ut ur det.

En sak som stör mig kompiöst är att "Du är vad du äter" finns, man sitter en kväll framför tv:n och slänger i sig popcorn och dricker nån slags dricka och så kommer Anna Skipper och skriker till en knubbis att de inte får äta sådant. Och det värsta måste ju vara att man inte lägger ifrån sig popcornen och drickan. Men jag må säga att jag skulle bli jävligt glad om jag fick chansen att vara med i det programet. Nog för att det finns många som är större än mig men jag är rädd att bli en utav dem.

Det var inte själva programet jag störde mig på, det var en annan sak. (Trötthetsministern har talat) Jo, det är att alla tjockisar får hjälp men inte de som inte kan gå upp i vikt. Man kan inte bara sätta sig och fetta som fan bara för att man är underviktig och vill gå upp några kilon. Då mår man ju skit sedan ändå.

Några funderingar i trötthetsministerns (jag) morgon:

*När öppnar affärerna?
*Vågar jag gå till Rimi och riskera att stöta på Erik och co?
*Kommer denna sömnbrist att påverka mina val av födointag?
*Varför finns det en mörk sida av Oz?

Man kan ju undra sig sådana saker ibland. Hm, jag borde sminka mig innan jag går på affären. Men ja, jag får se. Det är ju en sådan extrem bedrift. Nämen fan, nu ska jag nog sluta att skriva. Ta-taa!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0