kenna

Samma sak varje morgon jag vaknat sedan den 26 Augusti 2005. Du är först i mina tankar. Men det var annorlunda då.

Jag vaknade, det första jag tänkte på var dig. När du skulle ringa mig, när du skulle komma till mig eller om jag skulle komma till dig. Jag ser dig så tydligt, ditt mörkblonda nästan axellånga hår. Dina vackra, isande blå ögon. Ditt breda jokerleende och din fina höknäsa. Jag ser dig klädd i ett rött linne med svart på ärmarna, du är iförd keps och vita prasselbyxor. Du har med dig rosor och jag vet inte vad jag ska svara. Jag minns inte ens vad jag sa. Men till slut klämmer jag ur mig -Hmm, jag måste...byta kläder!" Du skrattar och tycker att det är roligt. På blommorna finns det ett fint kort. Du skrev inte på det själv för att du skriver så fult säger du. De hänger fortfarande i mitt rum.

Jag minns att jag satt på golvet hos dig och kollade på Sagan om ringen. Det var mer folk där men du är den enda jag minns. Du sitter i den svarta läderfotöljen. Din underbara Mamma antyder att jag inte kan sitta på golvet och att jag borde sätta mig med dig. Hon ler, som hon brukar när hon tycker att något är sött. Jag sätter mig hos dig och det är så mysigt. Jag somnar efter ett tag. Men sedan vaknar jag och fortsätter att låtsassova. För du har din stora arm runt om mig och jag hör ditt hjärta bulta mot mitt öra. Sedan somnar jag åter igen. Vaknar upp av att det känns som att jag faller flera meter. Men det är bara du som burit in mig till sängen.

Du var så snäll, söt och rolig. Jag tror att jag förstört dig. Och jag saknar dig...