kenna

Jag undrar lite på varför man blir mindre benägen att göra saker om människor ber en att utföra dem. Till exempel om min Mamma skriker på mig att städa mitt rum så blir jag bara less och önskar att det vore stökigare bara för att jävlas. Det kanske är därför det är så många deprimerade människor. För att folk säger till dem: Ta det lungt bara, livet är inte över för att du blivit våldtagen och dödshotad, tänk positivt! :)

Jag förstår verkligen inte folk ibland på tal om att tänka positivt. Visst, det kan vara bra att göra. Men har man inget positivt att tänka på så går det ju helt enkelt inte. Då ligger man där och funderar på varför man inte har något att se fram emot. Min läkare frågade mig i Måndags -Ser du fram emot något då? Och jag hade inget svar, det jag klämde ur mig till sist var att jag skulle vara med kompisar i helgen. Men när jag tänker på att ha saker att se fram emot så är det stora saker, som att man ska åka på en resa exempelvis.

Jag pratade med en kompis på msn för några dagar sedan. Han visste att jag mådde dåligt och ändå vräker han ur sig att han mår dåligt! Jag menar, han fick tjejen han ville ha, han bor med sina kompisar och henne, han går i skola och det är snart studiebidragstid. Vad mer kan han begära livet?! Visst, det finns människor som mår dåligt ändå, men det verkar han då inte göra. Det värsta är att varje gång jag ser att han skriver någon lycklig status på facebook eller att han skriver på msn: Ska bara ta det lungt med henne ikväll :). Då vill jag kasta en rå kyckling med fyllning i hans ansikte. Vad har han för rätt att berätta en massa underbara saker om sitt liv när jag sitter här och mår kasst?

Jag menar inte att alla ska sluta skriva en massa bra saker, men att skriva att man mår dåligt fast än man verkligen inte gör det och inte har någon specifik anledning är bara uppkäftigt.