Långa nätter väntar alla, utan dig är alla kalla.
Istället så sitter jag och hatar situationen så mycket att jag snart vittrar sönder till en hög med aska. Det är så jävla jobbigt, så jävla tärt, så jävla sjukt att jag fortfarande saknar det vi en gång hade. Jag saknar till och med de nätterna jag tvingade mig själv att vara vaken bara för att han hade fått i sig lite för mycket alkohol och jag var tvungen att putta till honom så att han inte skulle dö av att sätta tungan i halsen. De nätterna älskade jag att han faktiskt snarkade.
Jag är så jävla patetisk, jag har inte haft hjärta att slänga någonting jag fått utav honom eller som han lämnat hos mig. Jag har inte ens haft tanken att försöra boken jag fick låna av honom från 1994, jag vet hur arg jag skulle bli om han hade förstört tex min nalle som jag haft sedan jag föddes. Ett tag var jag glad att jag hade den kvar, för då visste jag att han skulle tvingas komma tillbaka och hämta den. Men nu står den bara i min bokhylla och hånar mig.
Jag vet att han har en ny tjej men jag hoppas inte på att de är lyckliga. Så jävla elak och självisk är jag, att jag inte ens önskar "min" Erik lycka. Jag önskar att jag kunde få allt ogjort, jag vet att jag var en subba som klagade över onödiga saker. Men fan vad det gör ont att tänka på honom.
Vi hade planerat allting. Våra barn skulle heta Carla och Léon och om vi fick fler skulle vi diskutera namn då. Vi skulle bo i hans Pappas stora vita herrgård och Erik skulle jobba 3 månader på havet och vara hemma 3 månader. Jag skulle ta hand om barnen och inreda i våran stora lägenhet. Jag hade till och med bestämt färger och möbler. Chris, Johan och Emil skulle bo i samma hus. Sedan om jag blev less på att bara vara hemma hela dagarna skulle jag låta barnen börja på dagis och så skulle jag ha en egen liten affär någonstans med lyktor, prydnadssaker och dylikt. Erik skulle köpa en häst till mig också.. och en struts. För de är söta.
Jag kommer aldrig att få en så klar framtid printad i mitt inre med någon igen.
Tankar inför Lyset
Borde skriva ner vad jag ska plocka med mig från Mamma så att jag inte glömmer en massa nödvändigheter så som Johannas diadem och en tröja till mig. Får göra det sedan. Nu ska jag nog spela lite fjantiga men ack så underhållande facebookspel, tjaah.
Slimi Jimi Bubby Boy
Slimi Jimi Bubby Boy
Blondiz
Bara för att snygga människor har roligare.
Problem
Tre helgbilder
Yllemes keps var populär.
PORNO!
Yllemes keps var ytterst populär.
Tärda drömmar
Drömmen:
Jag satt med Erik och alla i hans bil. Vi gick ur bilen vid Sörbergeskolan, sedan sprang alla till bilen igen och jag fick inte plats i bilen. Så jag blev lite less och tänkte att jag skulle gå hem till Mamma på Lejonvägen. Jag började gå och Erik vinkade till mig och sa typ att han skulle hämta mig där sedan. Jag gick på vägen och Erik var tvungen att gasa och köra jättefort för att komma fram till mig fastän jag bara sprang. Han kollade på mig och såg menande ut, typ som att han tyckte synd om mig för att jag var tvungen att gå men att han lovade att hämta upp mig sedan. Jag var rädd för att han skulle bli sur eftersom jag hade stuckit iväg utan att säga något. Så jag försökte se glad och oskyldig ut.
Han körde iväg och jag sprang vidare. Men när jag sprang genom tunneln så skulle jag av någon anledning hoppa och så hoppade jag ashögt och hamnade uppe i en tall nästan. Jag var livrädd och höll i mig i den, men den snurrade runt och jag tänkte att jag skulle släppa när jag var som närmast marken.
Sedan var jag hemma hos Pappa av någon anledning och väntade på att Erik skulle hämta mig. Det var stökigt och jag tänkte att jag skulle städa undan lite innan Pappa kom hem, men det gick inte. Jag visste inte vart jag skulle börja och det var askonstigt.
_______________
Uppvaknandet: Jag vaknade upp och var ganska glad för jag tänkte typ att "Ja, han var ju i alla fall snäll mot mig i drömmen". Har vant mig vid alla drömmar nu, men det är fortfarande sjukt jobbigt när jag vaknar upp och tror att han snart ska hämta upp mig i sin vita volvo.