kenna

Varför måste allt alltid gå utför? Varför är bestämmelserna som så att bärsärka och anarki ska råda just när man tror att allt är bra? Jag citerar Erik "Varför är det alltid något som måste fitta sig?"

Man kanske har det bra hemma, vännerna sköter sig som de ska och utbildningen flyter på. Men ändå är det alltid någonting som måste vara helt jävla fel som smittar ner det som är bra. Som den eviga jävla ångesten som hemsöker en om nätterna, eller exet som aldrig tycks ruttna och dö i ens inre eller det faktum att du numera är känd som "horan" i Sundsvall utan större ansträngning från din sida.

Är det något som aldrig slår fel så är det det, att det alltid slår fel. Hur fan man än vrider och vänder på skiten, ler med sina ögon och låtsas som att den där jävla ångesten bara är på besök ibland. Att det är en återkommande känsla som inträffar högst 3 gånger i veckan och aldrig, aldrig när du umgås med dem som gör dig gott. För gud nåde dig om du skulle bryta ihop utan att vara full. Då får de ju se ditt innersta och så måste de försöka trösta dig. Det blir pinsam tystnad eftersom du inte kan berätta allt du vill säga och så avfärdas det endast som ett litet nervsammanbrott.

Sanningen är att den där jävla ångesten är starkare än all kärlek på jorden.