kenna

Inatt drömde jag om domedagen igen. Jag var hos Mamma, huset vi har lägenheten i hade sjunkit ner och var numera snett. Mamma sa att det nog skulle rätta till sig, att vi skulle få en ny lägenhet i samma område. Det blev bara värre och värre, snedare och snedare hela tiden. Vi kollade ut och insåg att alla hus var likadana, alla skulle till slut falla isär. Nu var det så snett att man knappt kunde gå utan att ramla in i en vägg. Jag plockade med mig Nallen och något mer som jag inte minns vad det var.


Jag lånade Mammas bil och åkte till Pappa, det snöade och var storm ute. När jag kom dit satt Pappa och alla grannar och kollade på en gigantisk skärm som svävade i luften utomhus. Det var inget konstigt med det eftersom det tydligen skulle vara så. Det var ett program på som räknade ner inför domedagen, då vi alla skulle dö. Det övertygade oss om att slutet var nära. Jag såg ett flygplan i himlen och tänkte "Men det går ju flygplan, då kan det inte vara så farligt." Då brann planet upp, blev svart och glödde. Jag var så fruktansvärt rädd.

Jag kom på att Mamma var ensam, jag körde till henne och hon sa att jag skulle parkera en bit från huset i fall att det skulle rasa ner på parkeringen. Sedan vaknade jag.

Familjen var inte ens samlad för domedagen och jag ville att alla skulle vara runt omkring mig. Jag saknade alla mina vänner och ville inte dö. Jag är fortfarande rädd.