Stackars Moses!
Moses och Otto kom hit idag. Otto ottade sig på en gång och såg inga problem med omgivningen, han älskar vår gräsmatta. Moses däremot, stackars Moses. Han gjorde sig hemmastadd, allt var perfekt! Han hälsade Pappa välkommen hem genom att gå fram och gosa med honom. Sedan kom Annelie, det blev ett jävla liv. Hon luktade nämligen distinkt hund tyckte Moses som vettskrämd attackerade henne. Men det var inte nog med det, han började attackera allt i sin väg. Jag klarade mig dock. Han såg besatt ut, skitläskigt!
Jag lyckades i alla fall få ut honom på altan och nu sitter han där. Rädd och förudmjukad med endast mat, vatten, kattlåda och hammock. Inget sällskap till Moses! Jag tycker så synd om honom! Fan att Annelie ska ha en tärd hund, hon får åka hem med henne det första hon gör imorgon. Jag tänker inte klappa henne, då kommer Moses att hata mig i all evighet. Han älskade mig sist jag var ute på altan, det är jag tacksam för.
Det blir nog bra när jag fått bort hunden och Annelie har duschat och bytt kläder. Men ändå! Jag känner mig så fruktansvärt elak som har honom ute på altan som om han vore pesten själv! Allt är Astrids fel (hunden), hade inte hon kommit och förstört så skulle han vara jätteglad och mysig. Jag ska sätta mig och samtala med honom lite senare.
