kenna

Det är varmt i rummet jag försöker sova i, jag funderar på att öppna fönstret men minnen kommer tillbaka. Minnen om att du alltid ville ha fönstret öppet för att du tyckte att det var varmt. Men du vägrade lägga dig på soffan. Jag kunde inte sova för värmen, så jag la mig i soffan när du somnat. Nästa morgon vaknade jag och du sa till mig att du inte gillar när jag försvinner under natten. Du sa att du ville vakna upp brevid mig.

Jag kommer inte ifrån din värme, för varje gång jag försöker fly så finns du där ändå. Jag kan inte vara i närheten av dig, jag kan inte ens se en bild på dig utan att få tryckande ångest i mitt bröst och den brännande känslan under ögonlocken. Men ändå så finns du där när jag försöker att sova. Jag kan se dig hur tydligt som helst och när jag försöker att förtränga dig så kommer du alltid starkare än innan tillbaks.

Jag vill så gärna minnas allt bra, förtränga det onda och glömma bort varför jag älskade dig. Men jag kan inte göra det, för jag vet exakt varför jag älskade dig. Nästan alla jag känner säger "Du kan få någon bättre". Jag vet mycket väl att jag kan få bättre. En man med en stadig inkomst, stadig personlighet och med ett vackert yttre. Men jag kommer aldrig att älska den mannen så mycket som jag älskat dig. Jag skiter i stadig inkomst och stadig personlighet, jag vill vara så lycklig som jag var med dig när du höll min hand i bilen och vi lyssnade på Pearl Jam.

Jag kommer aldrig att finna den känslan åter, du fattas mig något oerhört.