kenna

Jag orkar inte med idealet och att höra karlar säga saker som "Hon är definitionen av het!" "Hon är fan i mig snyggast i världen!" även om jag kanske inte ens känner dessa karlar så är det jobbigt. Jag ser inte ut som dem i tidningarna, musikvideorna eller någonstans. Jag är fet och har en numera halvt respektabel nuna. Förut så gillade jag min nuna men jag kan inte tycka om den lika mycket längre eftersom att allt tär. Har man inte kroppen så har man ingenting, allt enligt samhällets lagar och regler.

Jag orkar inte att sitta från 9-15 i centrumhuset med 1 timmes lunch. Jag hatar att sitta på de obekväma stolarna och allt blir bara fel när jag ska göra inlämningsuppgifter. Jag kan inte ta pauser heller, för jag har ingenting att göra på pauserna. Jag behöver inte gå ut och röka och jag vill inte gå ett varv i Timrå pga det jag skrev innan. Folk glor när jag är ute och går och jag hatar det.

Jag orkar inte med folk i allmänhet som slänger ur sig dryga kommentarer. Även om de inte ens är menade att vara dryga så tär det eftersom att allt tär som fan just nu.

Jag orkar heller inte med tankar så som "Jag kommer att dö, jag vet det. Inatt dör jag. Om jag inte dör inatt så dör jag någon annan dag." "Varför tittar han inte på mig? Varför hatar han mig? Varför vill han vara med mig när jag ser ut och beteer mig så här?"

Jag är inte bitter, jag är bara realistisk när jag säger att ingen kommer att kunna hjälpa mig med dessa problem. Jag vill inte gå runt som en jävla zombie på medicinska droger och jag kommer aldrig att tänka positivt bara för att folk säger att jag ska göra det.